MITT LIV!
Sune Andersson

Länkarna speglar kåseriernas innehåll.

"Stålis"
Vi tänkte och tyckte lika. Efter en lång tystnad kunde vi i samma sekund börja sjunga samma låt, i rätt takt och tonart!
Torsten blev sedemera chef på Boing i USA och därefter personalchef på SAS i Köpenhamn.
Dessvärre har han lämnat oss efter en lång kamp mot Canser.

TORSTEN STÅLANDER

   Vi som blev antagna av ASEA som Industriskoleelever fick bo i utkanten av Västerås i ett hus som rymde 20 elever. Därifrån fick jag sparken efter att städerskan hade hittat några tomma spritflaskor i min garderob. Dessutom hade jag haft flickor på rummet, vilket var förbjudet. Min bäste vän föreslog att vi båda skulle lämna pojkhemmet och dagen efter vårt beslut fixade vi ett inneboende hos en familj med låg hyra och närmare till centrum där vi arbetade på dagarna och studerade på kvällarna.
   Efter några timmars sträcksömn i vår "nya" lya vaknade vi på vardagarna av att en gammal extrainsatt buss med högt gnisslande bromsar stannade vid vår närliggande busshållplats. Fort som blixten rusade vi halvt påklädda ut ur huset och in i bussen där vi kunde kamma håret, knyta slipsen och skorna innan vi var på jobbet. Som vanligt var vi utan pengar, sånär som på några norska kronor som ingen ville ha. Tid för diskussioner fanns inte enligt bussens chaufför, så han körde vidare och vi kunde snygga till vår klädsel. Vi åkte gratis tills de drog in bussen.
   Vi hade månadslön och varje månad köpte vi matkuponger för 3 veckor. Sista veckan i månaden var vi provsmakare i butikerna.
Senare i livet när pengar inte styrde vårt leverne kunde jag bjuda Torsten på några båtturer. En av dessa var från Göteborg där han omnämns i denna memoarsamling under rubriken "Bottennapp".