LUGNET FÖRE STORMEN...
Jag behövde utbildning i datorteknik tyckte min arbetsgivare och skickade mig till Holland på tre veckor. För att bredda våra geografiska kunskaper anslog vi en veekend till besök i Polen men körde fel i en rondell så vi slutligen hamnade i England istället. Det var egentligen inte så konstigt för någon karta till hjälp hade vi inte. Det blev en mycket intressant resa med en omtumlande färd med båt från Calais i Frankrike till Dover i England. Vår vana trogen satte vi oss i båtens restaurang och inväntade hovmästaren. Båten gick ut och beställningen kom in. Allt serverades på en genomvåt duk som var enda sättet för att få tallrikarna att ligga kvar på bordet. Hovmästaren själv lutade betänkligt, ja oerhört mycket, men det var båten som lutade. Hovmästaren stog rakt upp.
   Den befarade stormen hade anlänt, vilket medförde att båten bara kunde gå med halv fart. Till de åksjukas förtvivlan innebar detta dessutum att båten inte kunde gå in till kaj utan måste ligga ute på redden i ett våldsamt gungande. Det var då som spritflaskorna som stod nedsänkta i sina fack i baren ramlade ut i ett öronbedövande klirr. Även de blyfotade barstolarna tippade, men våra stolar var tack och lov fastskruvade i golvet. Detta hände två gånger innan vi kunde komma till kaj. Samtidigt kunde man då öppna luckorna för fönstren som under färd hindrat vågorna att krossa dessa.
   Nöjda och belåtna kom vi i land. Men då kom nästa utmaning - vänstertrafiken!

SUNE ANDERSSON
- UPP -