En stor och iskall whiskey var vad vi behövde - men fick ingenting Så många människor har jag aldrig tigare sett törsta så till den milda grad. Ska ni flyga med Spantax: Ta med en termos med något kallt och ta gärna med störthjälmen.

 

 

 

 

 

Fri väg hem - men osäker
   Den längsta väntan som jag varit med om var på Conquistadoresresan från Tunis till Paris. Det kändes avkopplande att få lämna Tunisiens ökenhetta, skorpioner och segelutflykten som nära på kunde slutat med katastrof.
   Spantaxplanets avgång blev starkt försenad, närmare bestämt ett dygn och fem timmar. Vi satt visserligen inte i planet hela tiden utan endast en och en halv plågsam timme i väntan på att några ostartade motorer skulle gå igång tillsammans med den efterlängtade luftkonditionering. Med en yttertemperatur på 45°C vågade man inte tänka på vad innetemperaturen skulle visa.
   Trots att vi nu satt på plats i ett tvåmotorigt plan var det bara den ena som behagade starta. Efter en genomsvettig väntan startade emellertid också den andra motorn och vi kunde ge oss av för en färd med samma destination som ett tidigare plan i veckan hade gjort, men som dessvärre störtade innan det anlände till Paris. Dock slocknade ena motorn vid första startförsöket men under nästa försök lyfte planet och nu blev det verkligen hög tid för en svalkande och lugnande drink, som tyvärr serverades ljummen av lönnfeta värdinnor i spruckna arbetskläder. Man får inte allt som man önskar sig när Spantax håller i spakarna. Nu var siktet inställt på att återföras till vår älskade jord på ett betryggande sätt. Spantax var känt för att haverera lite då och då. Även i Sverige vid start från Arlanda havererade ett av deras plan där alla passagerarna märkligt nog klarade sig men fem personer av besättningen avled.
   När Paris borde ha infunnit sig under våra vingar syntes inga tecken på någon civilisation. Hade man missat Paris eller vad hade hänt? Vi hörde att det dunkade till på ena sidan av planet och vi drog slutsatsen att det andra landningsstället också borde ha dunkat till. Att landa med enbart ett landningsställ var inte bra för överlevnadsförmågan. Men till slut kom vi ned (vilket man alltid gör i flygplan). Ut ur planet mot friheten kom vi till ett Paris med sin vilt röriga och osynpatiska trafik, fast jämfört med en flygtur med Spantax var det rena lugnet.
   Dessutom hade vi fri hembokningsresa på våra Conqistadorbiljetter - så varför inte fortsätta hem via Rio de Janeiro?

SUNE ANDERSSON
- UPP -