UPPHÄNGD I TAMPARNA
För att bli något säkrare på sjön tog jag en kurs i Båtägarskolans förarbevisutbildning. Sedan hyrde jag en Albin-båt med motor och akterruff. Bjöd med en vacker dam från Västerås som aldrig tidigare satt sin fot i en båt. Vi åkte till Björlanda-Kile utanför Göteborg och mönstrade på. Det blåste c:a 8 sekundmeter, vilket var oroväckande för den högsommarklädda unga damen. Hon ville invänta avfärden och så blev det i tre dagar. En ganska enformig tillvaro, varför jag föreslog att vi skulle ta oss upp till Nordre älv där vågorna inte blev högre än två decimeter - trodde jag. Problemet var bara att ta sig dit. I och för sig var vägen kort så lite gungande fick väl gå an.

Inloppet till Nordre älv är som en tratt. Havet låg på rakt in i älven och bildade riktigt stora och otrevliga vågor. Att försöka vända om i dessa vågor var bara ett enkelt sätt att få båten upp-och-ner, så enda alternativet var full gas framåt!

Vi kom så småningom fram till Kungälvs lugna vatten. Där ankrade vi upp med bredsidan mot kajen ordentligt fastspända i fram- och bakända. Kvällen avslutade vi med varsin hamburgare och en grogg för firandet av vår första gemensamma båtfärd på egen hand. Dessvärre blev det också den sista.

Natten var lugn och morgonen vacker. Frukosten smakade bra och vi beredde oss på en avspänd färd tillbaka mot Göteborg. Men nu började problemen torna upp sig i kubik.

Vattenståndet hade sjunkit och båten formligen hängde i tamparna med egenskaper som överpända fiolsträngar kan ha. Vi fick skära av tamparna, men då hände följande; Båten gick på grund med en duns utan att ha blivit körd en enda meter. Eller rättare sagt - vattenivån hade sänkts under natten i Nordre älv och därför hade båten hamnat på botten av floden. Vad jag tyckte om denna hantering av vattenivån lämpar sig varken i tal eller skrift.

Efter mycket bökande, bändande och gungande kom vi så småningom loss och iväg. Tyvärr blåste det upp och den vackra damen blev askgrå i ansiktet, lockarna i hennes hår rätade ut sig och andedräkten blev ojämn. Lagom till lunch anlöpte vi till hamnen och tog bilen till Västerås där jag avlämnade en dam som verkligen betonade, att vara borta kan vara bra men hemma är det absolut bäst.

Inan jag bjöd på en efterlängtad bit mat ringde jag en god vän i Danmark och berättade om nuläget. Det resulterade till att jag efter några timmars sträcksömn tog bilen och åkte till Göteborgs flygplats där jag hämtade Torsten som kom med morgonflyget från Köpenhamn. Inga problem med flygresan för han tillhörde de högre cheferna på SAS. Båtsemestern hade börjat!

SUNE ANDERSSON
- UPP -