Conquistadorernas flagga
Conquistadorer kallades de spanska erövrarna i Amerika. Själv blev jag utnämd till en sådan tack vare bra försäljningsresultat i Singer/Friden. Resan gick till Mallorca. För första gången hade jag som Conquistador blivit kvalificerad även för nästkommande Conquistadoresresa. Mäkta populär blev både jag och vår verkställande direktör som för första gången i firmans historia lade bort titlarna - men bara med mig.

Det blev i många avseenden en intressant resa. Vi råkade ut för Gardia Civil. Vi befann oss på ett torg där en vårdslös bilistvar nära att köra över oss trots att vi stod uppe på trottoaren. Av ren ilska markerade vi hans okynneskörning genom att banka i bilens tak. I samma ögonblick hojtade han efter Gardia Civil (spanska "gestapo-polisen), vilka med glädje kastar sig över alla som de kan psyka och tortera. Snutarna kom springande med skarpladdade pistoler som de tryckte in i våra ryggar. Sedan blev jag och en kollega satta i handbojor och förda till varsin mörk cell med jordgolv. Sen började korsförhören. Gång på gång kom en typ in och fimpade sin cigarett mot våra armar. Jag vägrade att berätta vem jag var. Till slut gick jag med på att visa dem vägen till mitt hotell. Där borde väl chansen till frihet öka, ansåg jag.

Framme vid hotellets entré möter jag två svenska kollegor som snabbt får veta av mig hur illa vår belägenhet var. De i sin tur rusar till vår direktör som i sin tur rusar till Campell (direktör för hela världskoncernen), och han i sin tur kontaktar John F. Kennedy (dåvarande precident) som kontaktar Spaniens regering. Själv står jag och tvärvägrar uppge mitt namn förräns jag fått några frisläppningsgarantier.

Två timmar efter ankomsten till hotellet är vi fria människor, dock med lite blessyrer, men kvällen var räddad. Campell lånade ut ett av sin American Express med orden. Bye the town. See you to morrov, if you are alive.

Jag har alltid gillat John F. Kennedy och ännu mer efter hans fantastiska och oförglömliga insats.